Rabka
Denna dag har varit full av känslor och upplevelser.
En av dem var när vi tog bussen till den lilla byn Rabka. En by där fångvakterna i lägren utbildades till mördare.
Inne i skogen bakom det stora stenhuset där vakterna delvis hade sin utbildning fanns ett långt, djupt och brett dike som judarna en gång i tiden tvingats att gräva med i stort sätt sin egna händer.
Det man använde diket till var att övningsskjuta judar.
De klädde av dem nakna och föste dem ner i det leriga diket där de fick ställa upp sig på rad.
Sen ställde sig de blivande SS-vakterna antingen på kanten av diket eller i början av det och sköt på judarna precis som jägare övningskjuter nu för tiden på djur av papp. Målet var att kunna skjuta en jude från ca 50 m avståd med en enda kula.
Efter att offren blivit mördade lades de en efter en ner i en grop som var ca 3 x 5 x 3 meter, grävd av samma judar som grävt diket.
När en kropp låg till rätta nere i gropen täcktes den av kalk och sedan lades nästa kropp ner i gropen, så fortsatte det tills alla kroppar var täckta och därefter med jord som täckte de sista spåren av vad som fanns under.
Vad man vet finns inga lik kvar på platsen eftersom tyskarna grävde upp allt när kriget led mot sitt slut för att dölja allt de hemska som hänt på platsen.
En bit från diket fanns även en liten gravplats där stenar och monument var resta för att sörja offren och allt de genomgick . Det fanns inte så många blommor och ljus på platsen som det annars brukar finnas på andra gravar och minnesplatser i Polen. Men vi ställde dit några ljus och själv la jag en slät sten som jag noga valt ut efter vägen till gravarna.
Det var helt klart en plats full av känslor när man väl visste vad som hänt där, annars var diket igenväxt med grönska och skogen var vacker och full av fågelsång. Kanske ville även fåglarna ge en gåva till de människor som en gång stått där nakna och rädda inför döden.
// Matilda
En av dem var när vi tog bussen till den lilla byn Rabka. En by där fångvakterna i lägren utbildades till mördare.
Inne i skogen bakom det stora stenhuset där vakterna delvis hade sin utbildning fanns ett långt, djupt och brett dike som judarna en gång i tiden tvingats att gräva med i stort sätt sin egna händer.
Det man använde diket till var att övningsskjuta judar.
De klädde av dem nakna och föste dem ner i det leriga diket där de fick ställa upp sig på rad.
Sen ställde sig de blivande SS-vakterna antingen på kanten av diket eller i början av det och sköt på judarna precis som jägare övningskjuter nu för tiden på djur av papp. Målet var att kunna skjuta en jude från ca 50 m avståd med en enda kula.
Efter att offren blivit mördade lades de en efter en ner i en grop som var ca 3 x 5 x 3 meter, grävd av samma judar som grävt diket.
När en kropp låg till rätta nere i gropen täcktes den av kalk och sedan lades nästa kropp ner i gropen, så fortsatte det tills alla kroppar var täckta och därefter med jord som täckte de sista spåren av vad som fanns under.
Vad man vet finns inga lik kvar på platsen eftersom tyskarna grävde upp allt när kriget led mot sitt slut för att dölja allt de hemska som hänt på platsen.
En bit från diket fanns även en liten gravplats där stenar och monument var resta för att sörja offren och allt de genomgick . Det fanns inte så många blommor och ljus på platsen som det annars brukar finnas på andra gravar och minnesplatser i Polen. Men vi ställde dit några ljus och själv la jag en slät sten som jag noga valt ut efter vägen till gravarna.
Det var helt klart en plats full av känslor när man väl visste vad som hänt där, annars var diket igenväxt med grönska och skogen var vacker och full av fågelsång. Kanske ville även fåglarna ge en gåva till de människor som en gång stått där nakna och rädda inför döden.
// Matilda
Kommentarer
Postat av: Evy Westman
Vilka grymheter! Man vill inte tro att det här har hänt i verkligheten. Det ska bli intressant att ta del av er redovisning under nästa läsår.
Ni är varmt välkomna tillbaka till skolan.
Evy Westman
Trackback
